Komplett växtguide

Trampört

Polygonum arenastrum

Polygonum arenastrum, allmänt känd som trampört, är en ettårig, krypande ört i familjen slideväxter (Polygonaceae). Den härstammar från Eurasien men är naturaliserad i hela världen och bildar täta mattor på packad jord, stigar, trottoarer och störd mark. Dess små vita eller rosa blommor blommar från sommar till höst och lockar till sig nyttiga insekter.

Trampört

Polygonum aviculare

Trampört är ett mycket vanligt ettårigt, krypande ogräs som trivs på packad jord, i trottoarsprickor och längs vältrampade stigar. Den har sega, förgrenade stjälkar med små blågröna lansettlika blad och producerar små gröna blommor med vita eller rosa kanter från sommar till höst, följt av små mörka frön. Den är extremt tålig och anpassningsbar, och är ett av världens mest kosmopolitiska ogräs som kan frodas där få andra växter överlever.

Rosa pilört

Polygonum capitatum

Polygonum capitatum, allmänt känd som rosa pilört, är en lågväxande, halvt vintergrönt marktäckande växt med ursprung i Himalayas bergstrakter i Nepal och Kina. Den producerar charmiga rosa pompomliknande blomhuvuden från våren till den första frosten, med attraktiva mörkgröna lansettformade blad prydda med vinröda chevronmönster. Denna kraftfulla och snabbt spridande växt trivs i full sol till halvskugga och används flitigt i trädgårdar som marktäckare, i hängkorgar och längs rabatter.

Stensöta

Polypodium

Polypodium är ett släkte med cirka 100 arter av städsegröna ormbunkar som är inhemska i tempererade regioner på norra halvklotet. De växer ofta som epifyter på trädstammar eller som litofyter på stenar och murar. Deras krypande, fjälliga rhizomer producerar läderartade, enkelt parflikiga blad och ger släktet dess svenska namn, stensöta ('många fötter').

Stensöta

Polypodium vulgare

Polypodium vulgare, eller stensöta, är en liten vintergrön ormbunke som hör hemma i skogsmarker, klippavsatser och gamla stenmurar i Europa och Nordafrika. Dess horisontella, krypande jordstam förankrar läderartade, djupt flikiga blad som förblir gröna under vintern, medan gyllene-orangea sporgömmen (sori) prickar undersidan av mogna blad från midsommar till höst. Den är anmärkningsvärt tålig mot både skugga och torka och trivs som litofyt på stenar och murar eller som epifyt på mossiga trädstammar, vilket gör den till en av de enklaste ormbunkarna att naturalisera i en trädgård i tempererat klimat.

Aralia (släkte)

Polyscias

Polyscias är ett släkte av tropiska buskar och småträd inom familjen Araliaceae, med ursprung främst i tropiska Asien, Stilla havets öar och Madagaskar. De odlas i stor utsträckning som krukväxter för sitt eleganta prydnadsbladverk och kallas vanligen aralior eller ming-aralior.

Balfour Aralia

Polyscias balfouriana

Polyscias balfouriana är en elegant tropisk städsegrön buske från familjen Araliaceae, ursprungligen från Nya Kaledonien och Stilla havets öar. Den är känd för sina glansiga, runda blad med vågiga kanter som liknar middagstalrikar, och gör sig utmärkt som ett iögonfallande inomhusexemplar. Med sin långsamma, upprätta växtvana och slingrande stjälkar prickade i grått tillför Balfour Aralia en förfinad tropisk estetik till vilket inomhusutrymme som helst.

Ormbunksbladig Aralia

Polyscias filicifolia

Polyscias filicifolia, allmänt känd som Ormbunksbladig Aralia, är en tropisk krukväxt med ursprung från Stilla havsöarna och Sydostasien. Dess karaktäristiskt delikata, ormbunksliknande bladverk skiljer den från andra Aralia-arter och gör den till en uppskattad prydnadsväxt i inomhustropiska trädgårdar. Det är en långsamväxande vintergrön växt som trivs i varma, fuktiga miljöer.

Ming-aralia

Polyscias fruticosa

Ming-aralia (Polyscias fruticosa) är en elegant tropisk vintergrön buske från familjen Araliaceae, uppskattad för sitt fint delat, spetslikt bladverk som ger den ett nästan bonsai-liknande utseende. Ursprungligen från Indien och Sydostasien kan den bli upp till 2,4 meter inomhus och upp till 7,5 meter i sitt naturliga habitat. Dess långsamma tillväxttakt och graciösa, upprätta form gör den till en framträdande rumsväxt.

Geraniumaralia

Polyscias guilfoylei

Polyscias guilfoylei, allmänt känd som geraniumaralia eller vilt kaffe, är en elegant tropisk städsegrön buske med ursprung på Stillahavets öar. Den har sammansatta blad med 7–9 småblad som uppvisar frodig grön eller brokig färgning med vita och gula kanter, vilket ger växten ett spetslikt, dekorativt utseende. Ett klassiskt val för både inomhusmiljöer och tropiska utomhuslandskap – denna långsamväxande växt belönar tålmodiga odlare med iögonfallande bladprakt året runt.

Sköldaralia

Polyscias scutellaria

Sköldaralia är en kompakt tropisk buske som härstammar från öarna i sydvästra Stilla havet. Den är uppskattad för sina glänsande, rundade och skålformade blad som växer i klungor vid grenspetsarna. Inomhus förblir den ganska kompakt och växer långsamt, vilket gör den till ett populärt val som en strukturerad accentväxt eller i bonsaistil. I sin naturliga miljö kan den bli flera meter hög som en undervegetationsbuske, men krukodlade exemplar hålls enkelt små med lätt beskärning.

Schildbräken

Polystichum

Polystichum är ett kosmopolitiskt och artrikt släkte av städsegröna ormbunkar i familjen Dryopteridaceae (träjonväxter), populärt kända som schildbräknar på grund av sina glänsande blad med taggiga kanter som påminner om järnek. Med cirka 500 arter spridda över världen anpassar sig släktet väl till skuggiga miljöer och värderas som en tålig och lättskött bladväxt i både trädgårdar och krukor.

Julbräken

Polystichum acrostichoides

Polystichum acrostichoides, allmänt känd som julbräken, är en robust, vintergrönt ormbunke med ursprung i östra Nordamerika. Dess läderartade, lansettformade blad förblir gröna hela vintern, vilket gör den till en framträdande växt under juletiden. Den trivs i skuggiga skogsmiljöer och är uppskattad för sitt låga skötselkrav och sitt visuella värde året runt.

Västlig svärdormbunke

Polystichum munitum

Polystichum munitum, allmänt känd som västlig svärdormbunke, är en stor städsegrön ormbunke som är inhemsk i de tempererade regnskogarna i Stilla havets nordvästra kustområden i Nordamerika. Dess glansiga, mörkgröna blad böjer sig utåt från en tät central krona och kan bli upp till 180 cm långa. Det är en av de mest förekommande och motståndskraftiga ormbunkarna i Stillahavsnordvästens skogar och är mycket uppskattad i skuggiga trädgårdar och naturalistisk landskapsgestaltning.

Blå vattenhyacint

Pontederia azurea

Blå vattenhyacint (Pontederia azurea, syn. Eichhornia azurea) är en flerårig vattenväxt från familjen Pontederiaceae, ursprunglig i Central- och Sydamerika, inklusive Brasilien. Till skillnad från den flytande vattenhyacinten rotar denna art i bottenslammet och skjuter ut stjälkar som sträcker sig upp till ytan. Den har runda, glänsande, gröna blad på cirka 10 cm och iögonfallande blåvioletta blommor med gula markeringar. Den växer kraftigt i stillastående eller långsamt rinnande vatten.

Poppel

Populus

Populus är ett stort släkte med cirka 25–57 lövfällande träd i familjen videväxter (Salicaceae), allmänt kända som popplar, aspar och bomullspopplar. Dessa snabbväxande träd, som hör hemma på norra halvklotet i Nordamerika, Europa och Asien, kan nå höjder på 15–50 m och kännetecknas av sina darrande blad, vindpollinerade hängen tidigt på våren och fröspridning med bomullsliknande hår. De trivs i full sol och fuktig, väldränerad jord och värderas för timmer, fytoremediering, vindskydd och prydnadsplantering.

Gråpoppel

Populus × canescens

Populus × canescens, gråpoppeln, är en naturlig och fertil hybrid mellan silverpoppel (Populus alba) och asp (Populus tremula), från videfamiljen (Salicaceae). Den växer spontant där dess föräldrar korsas, från nordvästra Europa till Uralbergen, och trivs bäst i låglänta områden i Västeuropa, ofta nära dammar, kärr och flodbankar. Den har en stark hybridkraft: den är vanligtvis 20-25 m hög, kan överstiga 30 m och nå 40 m på de bästa platserna, med en stam på över 1,5 m i diameter, större än någon av dess föräldrar. Barken är ljus grönaktig grå, nästan vit, med horisontella band. Bladen är triangulära till ovala, 5-12 cm, glänsande mörkgröna på ovansidan och täckta av en fin grå ludd på undersidan, med vågiga och tandade kanter, mycket mindre flikiga än silverpoppelns. Tidigt på våren, före bladen, ger hanliga träd röda hängen; de mycket sällsynta honliga träden ger gröna hängen. Nästan alla odlade träd är hanliga.

Balsampoppel

Populus balsamifera

Balsampoppel (Populus balsamifera) är ett snabbväxande lövträd med ursprung i norra Nordamerika. Det känns igen på sina doftande, hartshaltiga knoppar tidigt på våren och kan bli upp till 30 meter högt. Det används flitigt vid restaurering av strandmiljöer, som vindskydd och som skuggträd, och trivs i kalla klimat. Det är ett av de nordligaste lövträden i Nordamerika.

Svartpoppel

Populus nigra

Populus nigra, allmänt känd som svartpoppel, är ett stort lövfällande träd med ursprung i Europa och Västasien. Det är ett av de mest ikoniska träden i det europeiska landskapet, känt för sin snabba tillväxt, mörkt fårade bark och graciösa triangulära blad som glimmar i vinden. Den lombardiska poppeln (P. nigra 'Italica') är en välkänd pelarformad kultivar som används flitigt som vindskydd och för att definiera landskap.

Asp

Populus tremula

Aspen (Populus tremula) är ett snabbväxande lövträd som är inhemskt i Europa och delar av Asien, känt för sina rundade, silvergröna blad som darrar och prasslar vid minsta bris tack vare sina platta bladskaft. Den kan nå en höjd på upp till 25 meter, med en slät grön-grå bark som mörknar och spricker med åldern. På våren, innan bladen slår ut, dyker långa gråaktiga hängen upp, och på hösten blir lövverket gyllengult. Den sprider sig lätt genom rotskott och bildar ofta täta klonala lundar, och är en viktig livsmiljö för insekter, fåglar och lavar.

Amerikansk asp

Populus tremuloides

Populus tremuloides, allmänt känd som amerikansk asp, är ett snabbväxande lövträd hemmahörande i Nordamerika, berömt för sin släta vitgrå bark och hjärtformade blad som skimrar och "darrar" vid minsta bris tack vare sina platta bladskaft. Den bildar omfattande klonala kolonier som är sammankopplade genom ett enda rotsystem, där vissa kolonier rankas bland de äldsta och största levande organismerna på jorden. På hösten blir dess lövverk strålande guldgult.

Papalo

Porophyllum ruderale

Mossros

Portulaca

Portulaca är ett släkte av suckulenta blomväxter inom familjen Portulacaceae, ursprungligen från Sydamerika. Kända för sina livfulla, juveltонade blommor och exceptionella torktålighet, trivs de i heta, soliga förhållanden där många andra växter kämpar. Släktet omfattar den prydnadsmässiga P. grandiflora (mossros) och den ätliga P. oleracea (trädgårdsportlak), båda flitigt odlade i tropiska och subtropiska trädgårdar världen över.

Portulaca

Portulaca gilliesii

Portulaca (Portulaca gilliesii) är en suckulent hemmahörande i Sydamerika, med köttiga, krypande stjälkar, ofta rödaktiga, som når cirka 30 cm. På sommaren producerar den små röd-lila blommor. Den är extremt torktålig och idealisk för trädgårdar med lågt underhåll. Innehåller kalciumoxalat, lätt giftig vid förtäring.

Mossros

Portulaca grandiflora

Portulaca grandiflora, allmänt känd som mossros eller rosmossa, är en populär ettårig suckulent med ursprung i Sydamerika (Argentina, Brasilien och Uruguay). Den producerar strålande, rosliknande blommor i nyanser av rött, rosa, orange, gult, vitt och lila som endast öppnar sig i direkt solljus. Denna torktåliga, lättskött växt trivs i varma, soliga förhållanden och mager jord.

Portlak

Portulaca oleracea

Portlak (Portulaca oleracea) är en ätlig, sukkulent marktäckare som förekommer över hela världen. Den har rödaktiga, köttiga stjälkar, tjocka suckulenta blad och små gula blommor som bara öppnar sig soliga förmiddagar. Mycket tålig och torktolerant – den trivs i mager jord och varma klimat.

Kyss-mig-snabbt

Portulaca pilosa

Portulaca pilosa, allmänt känd som kyss-mig-snabbt eller hårig portulak, är en lågväxande prydnadssukkulent med ursprung i tropiska och subtropiska Amerika. Den producerar glada blommor i nyanser av rosa, lila, vitt, rött, gult och orange som öppnar sig i fullt solljus och sluter sig i skymningen. Exceptionellt tålig mot värme och torka, trivs den i fattiga, sandiga jordar där de flesta växter har svårt att klara sig.

Vingkapselportulak

Portulaca umbraticola

Portulaca umbraticola, allmänt känd som vingkapselportulak eller prydnadsportulak, är en snabbväxande, hängande sukkulent. Bladen är köttiga och spadformade, och de livfulla blommorna har den unika egenskapen att öppna sig helt i starkt solljus och sluta sig på natten eller under molniga dagar. Det är en ytterst tålig växt, idealisk för lättskötta trädgårdar, rabatter och hängkorgar.

Elefantbuske

Portulacaria

Portulacaria är ett litet släkte av halvvedade suckulenta buskar som härstammar från Sydafrika, nästan helt representerat av sin populära art, som vanligtvis kallas spekboom eller elefantbuske. Den är uppskattad för sina tjocka, glansiga jadegröna blad och rödbruna stammar, och bildar en kompakt, lättskött buske som trivs i starkt ljus och tål långa torrperioder. Den är populär som krukväxt, bonsaiämne och ett torktåligt val för landskapsarkitektur. Spekboom hyllas även i sitt hemland för sin märklösa förmåga att binda koldioxid från atmosfären.

Elefantbuske

Portulacaria afra

Portulacaria afra, allmänt känd som elefantbuske eller spekboom, är en suckulentbuske som är ursprunglig från Sydafrika. Den kännetecknas av små, köttiga, smaragdgröna blad på attraktiva rödbruna stjälkar. I sin naturliga miljö kan den växa till en stor buske eller ett litet träd, men den används ofta som bonsai eller inomhusväxt. Den är känd för sin enastående förmåga att binda koldioxid från atmosfären, vilket gör den till en miljömässigt betydelsefull art.

Buskskvätta

Portulacaria afra 'Variegata'

Portulacaria afra 'Variegata' är en iögonfallande suckulent buske som uppskattas för sina krämvita och grönmarmorerade blad, en brokbladig variant av den sydafrikanska elefantbusken. Den är kompakt, lättskött och långsamväxande och bildar en tät, krassula-liknande buske med tjocka rödbruna stammar prydda med små runda blad som skiftar i rosa vid starkt ljus. Den är populär som krukväxt, bonsaiämne eller torktålig häck, och är även en favorit bland suckulentsamlare för sitt regnbågsfärgade bladverk.

Bredbladig vattenpest

Potamogeton natans

Potamogeton natans, även känd som bredbladig nate, är en flerårig vattenväxt som producerar ovala, läderartade, olivgröna flytblad. Dess nedsänkta blad är smala och genomskinliga och försvinner ofta när växten mognar. Det är en grundläggande art för sötvattenekosystem och erbjuder skydd för fiskar samt syresätter vattnet.

gulblommig smultronväxt

Potentilla indica

Potentilla indica, allmänt känd som fejksmultron eller indiskt smultron, är en flerårig örtartad växt som liknar äkta smultron. Den kännetecknas av sina femkronbladiga gula blommor och röda, knöliga frukter som pekar uppåt. Frukten är ätlig men anses i allmänhet vara smaklös eller vattnig. Växten sprider sig aggressivt via utlöpare, vilket gör den till en mycket effektiv, om än ibland invasiv, marktäckare.

Vacker fingerört

Potentilla pulcherrima

Potentilla pulcherrima, känd som vacker fingerört, är en flerårig växt hemmahörande i Nordamerika som tillhör familjen rosväxter (Rosaceae). Den producerar glada, gula fembladiga blommor från vår till höst och har karakteristiska silverfärgade undersidor på bladen. Den är mycket köld- och torktålig när den väl etablerat sig och trivs på steniga ängar, alpina sluttningar och i öppna skogar i Kanada och västra USA.

Revsfingerört

Potentilla reptans

Revsfingerört (Potentilla reptans) är en lågvuxen perenn i rosväxtfamiljen, hemmahörande i Europa, västra Asien och Nordafrika. Dess krypande stjälkar slår rot vid varje nod och bildar täta mattor av femfingrade småblad prydda med klargula, fembladiga blommor från juni till september. Den trivs lika bra som marktäckare som ett ihärdigt gräsmattemogräs och frodas nästan var som helst med lite sol.

Gullranka

Pothos

Gullranka är en av världens mest populära och tåliga krukväxter, uppskattad för sina hängande rankor och hjärtformade, ofta mönstrade blad. I dagligt tal syftar namnet "pothos" nästan alltid på Epipremnum aureum (gullranka), en snabbväxande tropisk klätterväxt som härstammar från Salomonöarna. Namnet lever kvar från en gammal klassificering: växten beskrevs först 1880 som Pothos aureus, och även efter att botaniker flyttade den till släktet Epipremnum 1964, försvann aldrig det gamla populärnamnet. Den tål svagt ljus, oregelbunden vattning och allmän vanvård bättre än nästan någon annan krukväxt, vilket gör den till en favorit för både nybörjare och kontorsmiljöer.