Komplett växtguide
Utforska växter efter svårighetsgrad, säsong och mer. Hitta den perfekta växten för dig.
Svårighetsgrad
Växter per stad
🗺️ Växter per stad3764 växter hittade
Visar 2845–2880 av 3764
Jaboticaba
Plinia jaboticaba
Jaboticaba är ett långsamväxande, städsegrönt tropiskt fruktträd från Brasilien som tillhör familjen Myrtaceae (myrtenväxter). Det utmärker sig genom sin unika blomningsmetod kallad kauliflori, där små vita blommor och mörklila bär växer direkt på stammen och de äldre grenarna. Frukterna är tjockskaliga bär med vitt eller rosa, sött och geléaktigt fruktkött som smakar likt vindruvor. Trädet är tätt förgrenat, utvecklar en rundad krona och kan leva i decennier. Det värdesätts både som prydnadsträd för sin unika struktur och som ett produktivt fruktträd, med en kulturell betydelse som sträcker sig århundraden tillbaka i Brasilien.
Skaftad Jabuticaba
Plinia trunciflora
Skaftad Jabuticaba (Plinia trunciflora) är ett inhemskt brasilianskt fruktträd från Atlantskogen, tillhörande familjen Myrtaceae. Det kännetecknas av sina glansigt svarta frukter som hänger på långa skaft (pedunklar) direkt från stammen och grenarna – ett fenomen känt som kauliflori. Frukterna har en söt smak som påminner om kaffe. Trädet kan bli upp till 15 meter högt i sin naturliga miljö, med ett klotformat krontak och hängande grenar.
Kamferört
Pluchea
Pluchea är ett släkte av aromatiska buskar inom familjen Asteraceae, allmänt kända som kamferörtер eller kärrloppörter. Dessa robusta växter är ursprungligen från tropiska och subtropiska delar av Amerika och används i stor utsträckning inom traditionell medicin för sina antiinflammatoriska, antioxidativa och antimikrobiella egenskaper. Bladen avger en karakteristisk kamferliknande arom och bildar klasar av små rosa eller lila blomkorgar.
Allbotare
Pluchea carolinensis
Allbotare (Pluchea carolinensis) är en aromatisk, snabbväxande flerårig buske med ursprung i Karibien, Florida samt Central- och Sydamerika. Dess sammetslen, kamferdoftande blad och delikata rosa-lavendelblommor gör den både prydnadsmässigt tilltalande och medicinskt värdefull. Flitigt använd inom karibisk och brasiliansk folkmedicin i århundraden, används den traditionellt för att behandla förkylningar, feber, bronkit, halsont och reumatisk smärta. Den trivs i fullt solljus och väldrainerad jord och kan bli upp till 2,5 m hög.
Vingstampad kamferört
Pluchea sagittalis
Vingstampad kamferört (Pluchea sagittalis) är en aromatisk medicinalört ursprungligen från Sydamerika, känd för sina vingförsedda stjälkar och små rosa till vita blommor. Den trivs i varma, fuktiga miljöer och har en lång historia av användning inom traditionell medicin på kontinenten.
Blyblomma
Plumbago auriculata
Blyblomma (Plumbago auriculata) är en städsegrön eller halvstädsegrön buske som härstammar från Sydafrika. Den är uppskattad för sina klasar av himmelsblå, trumpetformade blommor som visar sig nästan oavbrutet från vår till höst. Den växer kraftigt och kan fungera som klätterväxt mot väggar och spaljéer, eller formas till häckar och marktäcke. Den tål en mängd olika jordtyper och är torktålig när den väl etablerat sig, men är känslig för stående vatten och frost.
Frangipani
Plumeria
Plumeria är ett släkte med cirka tolv arter av lövfällande träd och buskar, hemmahörande i tropiska och subtropiska regioner i Amerika, som odlas över hela världen för sina doftande, vaxartade blommor och släta gråaktiga bark. I Sverige kallas den ofta frangipani eller tempelträd och används som prydnadsväxt i frostfria klimat eller som krukväxt i svalare regioner, där den blommar i vita, gula, rosa och röda klasar från senvår till höst, följt av en bladlös vintervila.
Vit frangipani
Plumeria alba
Plumeria alba, känd som vit frangipani eller vit tempelblomma, är ett litet lövfällande träd i familjen oleanderväxter (Apocynaceae), hemmahörande i Puerto Rico och Små Antillerna i Karibien. Det kan bli upp till 7,5 meter högt, med tjocka och suckulenta grenar som avger en mjölkaktig saft när de skärs. Dess vita blommor med gult centrum är extremt väldoftande och växer i klasar längst ut på grenarna.
Vit tempelblomma
Plumeria obtusa
Plumeria obtusa, allmänt känd som vit tempelblomma eller frangipani, är ett tropiskt träd i familjen oleanderväxter som härstammar från Karibien och Centralamerika. Den odlas i stor utsträckning i Sydostasien, Hawaii och tropiska regioner världen över för sina intensivt doftande vita blommor med gula mittpunkter. Arten är städsegrön till halvstädsegrön i tropiska klimat och är ett vanligt inslag i tempelträdgårdar i hela Asien.
Brudbukett
Plumeria pudica
Plumeria pudica, allmänt känd som Brudbukett eller Fiolbladig Plumeria, är en tropisk buske med ursprung i Panama, Colombia och Venezuela. Den utmärker sig genom sina karakteristiska fiolformade (spatelliknande) blad och klasar av rent vita blommor med gula mittpunkter. Till skillnad från de flesta plumerior är den vintergröna och fäller inte sina blad säsongsvis, vilket gör den till en enastående prydnadsväxt för tropiska och subtropiska trädgårdar.
Frangipani
Plumeria rubra
Frangipani (Plumeria rubra) är en lövfällande buske eller litet träd med ursprung i Mexiko och Centralamerika, världsberömd för sina intensivt doftande, vaxartade blommor i nyanser av vitt, gult, orange, rosa och rött. Den trivs i varma, soliga klimat, tål torka när den väl etablerat sig och räknas som en av de mest ikoniska tropiska prydnadsväxterna i världen. Den växer snabbt och kan nå en höjd på 2–8 meter.
Strimskölding
Pluteus longistriatus
Pluteus longistriatus, allmänt känd som strimskölding, är en liten och skör svamp som kännetecknas av sina djupt radiella strimmor på hatten. Hatten är vanligtvis brunaktig till gråbrun, ofta med ett mörkare centrum. Det är en saprobisk svamp, vilket innebär att den hämtar näring från ruttnande ved, särskilt stockar av lövträ och rester i skogsekosystem.
Vitgröe
Poa annua
Poa annua, känd som vitgröe, är ett lågvuxet gräs som ursprungligen kommer från tempererade regioner i Europa och Asien, men som idag återfinns på nästan alla kontinenter. Det bildar täta tuvor av fina, ljust gulgröna blad med karakteristiska båtformade spetsar. Trots att det ofta betraktas som ett ogräs i gräsmattor, odlas det på golfgreener i svalare klimat och kan användas som marktäckare i områden med lågt underhållsbehov. Det gror under hösten och vintern, blommar på våren och vissnar ner vid sommarvärme.
Lökblågräs
Poa bulbosa
Lökblågräs (Poa bulbosa) är ett fleråigt gräs med ursprung i Europa och Medelhavsområdet, nu vitt utbrett över hela världen. Det bildar täta tuvor upp till 70 cm höga med karaktäristiska löklika stjälkbaser som lagrar vattenreserver, vilket gör det extremt torktåligt och köldtåligt. På våren producerar det små småax som utvecklas till bulbiller för vegetativ förökning.
Ängsgröe
Poa pratensis
Poa pratensis, allmänt känd som ängsgröe, är ett flerårigt kallvädersgräs som härstammar från Europa, norra Asien samt bergen i Algeriet och Marocko. Det är naturaliserat i stora delar av Nordamerika och är ett av världens mest populära gräsmattegräs, uppskattat för sin fina textur, attraktiva blågröna färg och förmåga att bilda tät grässvål genom underjordiska utlöpare (rhizomer). Det trivs i svala, fuktiga klimat och används i stor utsträckning för gräsmattor, idrottsplatser, golfbanor och betesmarker.
Låggröe
Poa supina
Låggröe (Poa supina) är ett lågvuxet, flerårigt gräs som härstammar från alpina och subalpina områden i Europa. Det kännetecknas av sina släta, mjuka och klargröna blad samt ett krypande växtsätt som bildar en tät gräsmatta genom spridning med utlöpare. Det är ett av få gräs som kan trivas i djup skugga, upp till 90 % skugga, vilket gör det idealiskt för svåra områden som under täta träd, gångstigar och idrottsplatser i skuggiga miljöer. Under våren producerar det ax med karakteristiska violetta inslag.
Gräsmatta
Poaceae
Poaceae, gräsfamiljen, är en av världens mest utbredda och artrika växtfamiljer och utgör grunden för de flesta gräsmattor, gräsytor och sportplaner. Gräsmattegräs kännetecknas av smala, avlånga blad och ett tätt, fibröst rotsystem som tillsammans med utlöpare (rhizomer och stoloner) bildar en sammanhängande, slitstark grön matta. Beroende på art skiljer man mellan kallsäsongsgräs (t.ex. ängsgröe och engelskt rajgräs), som trivs bäst i tempererat klimat, och varmsäsongsgräs (t.ex. bermudagräs), som föredrar varmare regioner. Gräset är extremt härdigt, tål klippning och fottrafik väl och är en central del av trädgårdar, parker och offentliga ytor världen över.
Silverbuske
Podalyria sericea
En liten, vintergrön buske, cirka 1 m hög och 1 m bred, ursprunglig från sandstens- och granitutskott i Kapstaden, Sydafrika (från Saldanha Bay till Kaphalvön). Bladen är täckta av långa, glänsande hår som ger den ett silkeslent och silverfärgat utseende. Mellan hösten och vintern (maj till augusti på södra halvklotet) producerar den små rosa blommor med vit mitt, typiska för baljväxter (Fabaceae), följt av uppblåsta baljor som innehåller flera frön. Den klassificeras som "Sårbar" på grund av habitatförlust, invasion av främmande växter och frekventa bränder.
Kustpodokarp
Podocarpus costalis
Podocarpus costalis, känd som kustpodokarp eller arius, är ett litet städsegrönt barrträd som hör hemma på kustnära klippor och kalkstenshällar i Filippinerna och Taiwan, inklusive Lanyu (Orchid Island). Den växer som ett tätt, buskliknande träd på mellan 1 och 5 meters höjd och har smala, läderartade, mörkgröna barrliknande blad och en knotig, gråbrun stam formad av ständiga havsvindar. Som barrträd bär den inga riktiga blommor; istället producerar den små, köttiga, ätbara kottfrukter. Den är högt värderad för sin salttålighet och sin långsamma, skulpturala tillväxt, vilket gör den till en av de mest eftertraktade arterna för bonsai och kustnära landskapsarkitektur i Östasien, även om vilda populationer nu är utrotningshotade på grund av överinsamling.
Breede River-gulved
Podocarpus elongatus
Podocarpus elongatus, allmänt känd som Breede River-gulved, är en städsegrön barrväxt som är inhemsk i Västra Kapprovinsen i Sydafrika, där den växer längs Breede River-dalen och in i Cederberg-bergen. Till skillnad från sina högre släktingar inom gulvedssläktet bildar den vanligtvis en bred, flerstammig, rundad buske eller ett litet träd med avlånga gråblå barrliknande blad, även om den i skyddade, välvattnade raviner kan nå upp till 20 m. Det är den enda sydafrikanska gulveden som kan skjuta nya skott från sina rötter och stam efter brand- eller översvämningsskador, vilket gör den exceptionellt motståndskraftig i sin inhemska fynbos-habitat.
Gulved
Podocarpus latifolius
Podocarpus latifolius, känd som äkta gulved på engelska, är ett långsamväxande, städsegrönt barrträd i familjen Podocarpaceae och Sydafrikas nationalträd. Den växer naturligt i bergsregnskogarna i södra och östra delarna av landet, från Västra Kapprovinsen till KwaZulu-Natal och Limpopo, samt i Eswatini och Lesotho, från havsnivå upp till över 1 800 m. I skogen kan den nå 20-35 m, men i öppna områden och trädgårdar blir den betydligt mindre, med en tät och rundad krona. De bandformade bladen är 25-40 mm långa på vuxna träd (upp till 100 mm på unga), är mörkgröna och läderartade, och de nya skotten är mjuka och ljusa, vilket kontrasterar mot det äldre bladverket. Det finns han- och honträd: honträden bildar runda, blågrå frön på en köttig behållare som mognar lila och äts av fåglar och apor.
Buddhistisk tall
Podocarpus macrophyllus
Podocarpus macrophyllus är en elegant städsegrön barrväxt med ursprung i Japan och Kina. Den kännetecknas av smala, läderartade, mörkgröna blad som liknar tillplattade barr. Den används flitigt i landskapsdesign för att skapa täta häckar, gröna pelare eller som solitärväxt, och är även ett populärt val inom bonsaikonsten tack vare sin formbarhet och kontrollerade tillväxt.
Indiskt fotblad
Podophyllum hexandrum
Indiskt fotblad (Podophyllum hexandrum, synonym Sinopodophyllum hexandrum) är en flerårig ört i familjen berberisväxter (Berberidaceae) som växer naturligt i Himalayabergen på 2400–4500 meters höjd i Kina, Afghanistan, Bhutan, Indien, Kashmir, Nepal och Pakistan. På våren framträder två djupt flikiga blad och en enstaka vit till rosa blomma, följt av en röd, bärliknande frukt. Växten är extremt giftig – rötter och jordstammar innehåller podofyllotoxin, som används vid framställning av cancerläkemedel (t.ex. etoposid) – varför den måste hanteras med stor försiktighet och hållas borta från barn och husdjur.
Rosa trumpetranka
Podranea ricasoliana
Podranea ricasoliana, allmänt känd som rosa trumpetranka, är en kraftig vedartad klätterväxt i familjen Bignoniaceae, hemmahörande i Sydafrika. Den producerar spektakulära lila-rosa, trumpetformade blommor med violetta ådror som blommar rikligt från sommar till höst. Den är snabbväxande och kan nå en höjd på 5 meter, och är högt värderad för sin förmåga att täcka pergolor, väggar och staket med en frodig tropisk blomsterprakt.
Babybambu
Pogonatherum paniceum
Pogonatherum paniceum, allmänt känd som babybambu, är ett kompakt prydnadsgräs med ursprung i Sydostasien och Kina. Trots att den inte är en äkta bambu skapar dess smala, bågformade strån och delikata bladverk ett slående liknande utseende. Det är en snabbväxande, lättsköt krukväxt som trivs inomhus med ljust indirekt ljus och konsekvent fuktig jord, vilket gör den till ett idealiskt val för den som söker en tropisk estetik i små utrymmen.
Julstjärna
Poinsettia pulcherrima
Julstjärnan (Euphorbia pulcherrima) är en vintergrön buske som härstammar från Mexiko och Centralamerika, tillhörande familjen törelväxter (Euphorbiaceae). Den är känd för sina iögonfallande färgade högblad – röda, rosa, vita eller krämfärgade – som omger de små, äkta gula blommorna som sitter samlade i cyathier i mitten av rosetten. I naturen kan den bli flera meter hög, men odlad i kruka förblir den en kompakt buske som typiskt säljs under julhelgen. Liksom alla törelväxter producerar den en vit mjölksaft som är lätt giftig vid förtäring eller vid kontakt med hud och ögon.
Chichipe-kaktus
Polaskia chichipe
Polaskia chichipe är en trädliknande och förgrenad pelarkaktus, endemisk för Tehuacán-Cuicatlán-dalen i delstaterna Puebla och Oaxaca i Mexiko. Den växer på mellan 1 600 och 2 300 meters höjd i den taggiga vegetationen känd som "chichipera". Den når en höjd på 4 till 5 meter med en tydlig stam och många grågröna grenar med 9 till 12 framträdande åsar, beväpnade med korta, gråaktiga taggar med mörka spetsar. Blommorna är små (2–3 cm), vita eller grön-gula med en rosa mittstrimma, och blommar delvis nattetid under vår och sommar. Frukterna, som kallas chichitunas, är klotformade, röda och söta bär som mognar under högsommaren; de äts färska och används i sylt och hantverksmässig glass. Arten har en lång historia av domesticering och mänsklig förvaltning i dalens ursprungsbefolkningar och anses vara ett grundläggande kulturellt och livsmedelsmässigt element.
Jakobs stege
Polemonium caeruleum
Jakobs stege (Polemonium caeruleum) är en elegant perenn från familjen Polemoniaceae, som växer vilt på fuktiga ängar, i snår och i skogsbryn i tempererade delar av Europa och Asien. Den bildar täta tuvor med upprätta stjälkar som når 45–60 cm i höjd. Bladen är udda parbladiga, ljusgröna, sammansatta av 7–27 småblad arrangerade som trappsteg – det är deras utseende som har gett växten dess namn ”Jakobs stege”. Från slutet av april till början av juni täcks växten av klasformade blomställningar bestående av skålformade blommor med en intensivt blå, ibland vit färg, med tydligt gula ståndare. Den är frosttålig (USDA-zon 3–8) och passar utmärkt för skuggträdgårdar, stenpartier och lantliga trädgårdar. Växten är inte giftig för människor eller husdjur.
Tuberos
Polianthes tuberosa
Tuberos (Polianthes tuberosa) är en flerårig lökväxt med ursprung i Mexiko, berömd världen över för sin intensivt söta och berusande doft. Blomstänglarna kan nå upp till 1 meter i höjd och bär klasar av vaxartade vita rörformiga blommor som blommar från sommar till höst. Tuberosen är en högt uppskattad prydnads- och snittblomma som används flitigt inom parfymtillverkning och traditionella ceremonier.
Mastträd
Polyalthia longifolia
Mastträdet är en elegant, städsegrön tropisk växt med en pelarformad krona, hemmahörande i södra Indien och Sri Lanka. Dess långa, smala blad med vågiga kanter föds i en kopparbronsig ton och mognar till en glänsande mörkgrön färg. Bladen hänger nedåt längs grenarna, vilket ger trädet ett karaktäristiskt hängande utseende. Under våren producerar det små, stjärnformade blekgröna blommor under några veckor, följt av fruktklasar som mognar från grönt till mörklila och uppskattas av fåglar. Det förväxlas ofta med det äkta ashokaträdet (Saraca asoca) och kallas därför ofta för 'falskt ashokaträd'.
Fyrling
Polycarpon tetraphyllum
Polycarpon tetraphyllum är en lågvuxen, ettårig ört med förgrenade, nedliggande stjälkar som vanligtvis når en höjd på 15–20 cm. Bladen är omvänt äggrunda, glänsande och sitter i skenkransar om fyra (vilket gett upphov till namnet "tetraphyllum" – fyrbladig). De små, vita blommorna, som ibland har rosa inslag, sitter i täta blomställningar i stjälktopparna, och de runda fröna är ytterst små (0,4–0,5 mm). Arten har sitt ursprung i Sydeuropa, Medelhavsområdet, Storbritannien, Mellanöstern och den indiska subkontinenten, men har naturaliserats på nästan alla kontinenter. Den växer vanligtvis på sandig jord i kustområden, på störd mark, i trottoarsprickor, trädgårdar och ödetomter, där den ofta uppträder som ett ogräs.
Jungfrulin
Polygala
Polygala är ett omfattande släkte av blommande växter i familjen jungfrulinsväxter (Polygalaceae), med hundratals arter som sträcker sig från låga örter till subtropiska vintergröna buskar. Den mest kända prydnadsarten, myrtenbladigt jungfrulin (Polygala myrtifolia), är en snabbväxande buske som uppskattas för sina rikliga rosa-lila blommor, medan andra arter, såsom Polygala tenuifolia och Polygala senega, har en lång historia av användning inom traditionell medicin.
Ärtbuske
Polygala myrtifolia
Polygala myrtifolia, allmänt känd som ärtbuske eller myrtenbladsormrot, är en vintergrön buske med ursprung i Sydafrika. Den producerar rikligt med fjärilsformade blommor i nyanser av lila, malva och rosa under nästan hela året, vilket gör den till en av de mest prydnadsvärda och lättskkötta buskarna för trädgårdar, uteplatser och kustnära landskap. Den tillhör familjen Polygalaceae och är en snabbväxande art.
Getrams
Polygonatum
Polygonatum, mer känd som rams eller Salomons sigill, är ett släkte med cirka 63 arter av rhizombildande skogsperenner i familjen sparrisväxter (Asparagaceae). De är hemmahörande i tempererade regioner på norra halvklotet, främst i Asien. På våren skjuter ogrenade stjälkar upp från ett krypande rhizom och bågnar elegant med två rader av ovala, parallellnerviga blad. Från bladvecken hänger små, rörformade gräddvita blommor med grönaktig spets, ofta svagt doftande, under senvåren och försommaren. Dessa följs av blåsvarta bär (röda hos vissa arter) under sensommaren. I trädgårdar är storrams (P. x hybridum), jätterams (P. multiflorum), getrams (P. odoratum), och brokbladiga kultivarer vanligast; de varierar från dvärgformer på 20 cm till ruggar på 1 till 1,5 m. Bladen blir gula på hösten och de ovanjordiska delarna vissnar ner helt under vintern.
Storrams
Polygonatum multiflorum
Polygonatum multiflorum är en mycket köldtålig, rhizomatös perenn, ursprunglig i skogar i Europa och tempererade Asien. Dess ogrenade, elegant välvda stjälkar, upp till 90 cm höga, bär alternerande ovala blad; sent på våren hänger klasar med 2 till 6 vita tubformade blommor med gröna spetsar under dem, följt av blåsvarta runda bär. Den bildar gradvis kolonier i skuggan.
Getrams
Polygonatum odoratum
Polygonatum odoratum, allmänt känd som getrams, är en rhizombildande skogslundsperenn som hör hemma i tempererade delar av Europa och Asien, från Storbritannien genom Ryssland till Kina, Korea och Japan. Den har fått sitt namn efter de kantiga listerna längs de bågformade stjälkarna. Denna skuggälskande perenn får varje vår eleganta rader av hängande, klockformade, gräddvita blommor med gröna spetsar under de alternerande elliptiska bladen. På hösten blir bladverket gyllene innan det vissnar ner till en knölig jordstam markerad med runda ärr – som sägs likna lacksigill – vilken övervintrar under jorden. Jordstammen är en välkänd ingrediens inom traditionell kinesisk medicin (känd som Yu Zhu), medan de mogna blåsvarta bären är giftiga och aldrig bör ätas.
Hitta den perfekta växten
Vår växtguide hjälper dig att hitta idealiska arter för din erfarenhetsnivå och årstiden.
Bläddra efter Svårighetsgrad, Säsong och Mer
Använd filtren nedan för att begränsa den här katalogen efter skötselns svårighetsgrad, säsong, miljö, eller sök direkt på namn. Varje filter leder till en lista anpassad efter dina odlingsförhållanden.