2320 Enkla växter | Guide 2026 - Sida 51
Upptäck 2320 enkla växter för din trädgård. Komplett skötselguide.
2320 Enkla växter
Visar 1801–1836 av 2320
Slån
Prunus spinosa
Slån (Prunus spinosa) är en tät och taggig lövfällande buske, hemmahörande i Europa, västra Asien och nordvästra Afrika. Den uppskattas för sina moln av små vita blommor som täcker de ännu kala grenarna tidigt på våren, innan bladen spricker ut, och producerar senare slånbär – mörkblå och sträva frukter som används i den berömda slånbärslikören (sloe gin). Dess taggiga växtsätt och benägenhet att bilda rotskott gör den till ett traditionellt val för häckar och viltträdgårdar.
grusnejlika
Psammophiliella muralis
Grusnejlika (Psammophiliella muralis), tidigare klassad som Gypsophila muralis, är en ettårig ört i nejlikväxtfamiljen (Caryophyllaceae). Arten beskrevs redan 1753 av Carl von Linné och namnet muralis ("murväxande") syftar på dess förkärlek för torra, öppna växtplatser som grusgångar, stenmurar och sandiga marker. Plantan bildar en tät, buskig tuva av tunna, förgrenade stjälkar med smala, linjeformade blad och blir vanligen 30-40 cm hög. Från högsommar till höst täcks tuvan av ett moln av små, femtaliga blommor i skiftningar av rosa, mer sällan vita. Arten är i det närmaste helt fri från allvarliga skadegörare, men kan i fuktig, dåligt dränerad jord drabbas av rotröta och gråmögel.
Stäppklint
Psephellus dealbatus
Stäppklint (Psephellus dealbatus) är en extremt härdig perenn som härstammar från Kaukasus bergstrakter och kan odlas i USDA-zonerna 3–9b. Den kännetecknas av sina djupt flikiga, grågröna blad med en silveraktig, luden undersida – något som ger växten ett dekorativt utseende även under vintern. Under försommaren får den spektakulära, fransiga blommor i rosa-lavendelblå nyanser som är utmärkta för att locka till sig bin och fjärilar. Den trivs bäst i mager, väldränerad jord; i näringsrik och fuktig jord tenderar den att lägga sig ner och riskerar att drabbas av rothalsröta.
Gul nunneört
Pseudofumaria lutea
Pseudofumaria lutea, allmänt känd som gul nunneört, är en kompakt, tuvbildande perenn i vallmoväxternas familj (Papaveraceae). Den härstammar från skuggiga kalkstenssprickor i de italienska och schweiziska alperna och har naturaliserats i gamla murar, stenläggningar och stenpartier över hela Europa och Nordamerika. Dess ormbunksliknande, blågröna bladverk bildar prydliga kuddar som toppas med klasar av klargula blommor med korta sporrar, vilka blommar nästan oavbrutet från senvåren fram till den första hårda frosten.
Pilbambu
Pseudosasa japonica
Pilbambu (Pseudosasa japonica) är en härdig bambuart som härstammar från Japan och Korea. Den bildar täta bestånd av upprättväxande, slanka stammar täckta av långa, glänsande mörkgröna blad som kan bli upp till 30 cm långa. Det är en av de mest odlade bambuarterna i tempererade trädgårdar världen över, uppskattad för sitt eleganta bladverk och sin exceptionella vinterhärdighet.
Jordgubbsguava
Psidium cattleyanum
Jordgubbsguava (Psidium cattleyanum) är en fruktbärande buske eller litet träd med ursprung i Brasilien, tillhörande familjen Myrtaceae. Den producerar små frukter med jordgubbsliknande smak som kan vara röda eller gula. Känd för sin härdighetoch anpassningsförmåga trivs den i tropiska och subtropiska klimat och uppskattas både för sina ätliga frukter och sitt prydnadsvärde.
Guavaträd
Psidium guajava
Guavaträdet (Psidium guajava) är ett tropiskt fruktträd inom familjen Myrtaceae, ursprungligen från Amerika. Det odlas i stor utsträckning för sina söta och aromatiska frukter, kända som guavor. Trädet kännetecknas av slät bark, elliptiska blad och delikata vita blommor. Det är en robust och snabbväxande växt som kan nå flera meters höjd och värderas både för sin fruktproduktion och sina medicinska egenskaper.
Örnbräken
Pteridium aquilinum
Pteridium aquilinum, allmänt känd som örnbräken eller bräken, är en av de mest spridda växterna på jorden och förekommer på alla kontinenter utom Antarktis. Denna lövfällande ormbunke producerar stora, triangulära blad som kan bli upp till 120 cm höga och breder ut sig aggressivt via underjordiska rhizomer. Även om den historiskt använts för medicinska och praktiska ändamål är den cancerframkallande vid regelbunden förtäring och giftig för boskap.
Pteris
Pteris
Pteris är ett släkte med cirka 300 arter av ormbunkar i familjen Pteridaceae, spridda över tropiska och subtropiska regioner världen över. Populärt kända som bordsormbunkar eller bandbräken, utmärker de sig genom sina långa, bågformade blad, ofta brokiga i vitt eller silver. De anpassar sig väl till skuggiga och fuktiga miljöer och är mycket populära som krukväxter. De förökar sig med sporer som sitter längs bladkanterna, utan att producera blommor. De anses vara giftfria för människor, katter och hundar.
Kinesisk bromsenbräken
Pteris vittata
Pteris vittata, allmänt känd som kinesisk bromsenbräken, är en tålig ormbunke som är ursprunglig i tropiska och subtropiska regioner i Asien, Afrika och Europa. Den bildar eleganta, bågformade blad med smala småblad ordnade längs mittnerven likt en stege. Denna ormbunke har en anmärkningsvärd särskiljning i växtvärden: den är den första naturligt upptäckta arsenikhyperansamlaren, kapabel att ta upp upp till 22 630 mg arsenik per kilogram torrvikt av skott från förorenad jord – vilket gör den till ett berömt verktyg i fytoremediationsprojekt världen över.
Macarthurpalm
Ptychosperma macarthurii
Macarthurpalmen (Ptychosperma macarthurii) är en klumpbildande palm med flera stammar som härstammar från norra Australien och Nya Guinea. Den producerar smala, ringade stammar som toppas av mörkgröna, bågformade, parbladiga blad, vilket skapar en tät och elegant grupp. Denna palm är uppskattad för sin anpassningsförmåga och tål ett brett spektrum av jordmåner. Den växer bra både utomhus i tropiska landskap och inomhus i ljusa rum, och är anmärkningsvärt motståndskraftig mot skadedjur, sjukdomar och till och med 'lethal yellowing', ett tillstånd som drabbar många andra palmarter.
Långbladig lungört
Pulmonaria longifolia
Pulmonaria longifolia, allmänt kallad långbladig lungört, är en lågväxande, halvt vintergrön skogsperenn som är inhemsk i Frankrike, Storbritannien, Portugal och Spanien. Dess långa, smala, mörkgröna blad är kraftigt fläckiga med silvervita prickar och bildar täta tuvor av texturrikt bladverk långt före och efter blomningsperioden. På våren öppnar täta klasar av trattformade blommor från rosa knoppar och mognar till djupt blått, vilket ger varje stjälk en tvåfärgad uppvisning. Den sprider sig långsamt och älskar skugga, och trivs i svala, fuktiga skogsförhållanden i rabatter och skuggiga sluttningar.
Broklungört
Pulmonaria saccharata
Pulmonaria saccharata, allmänt känd som broklungört, är en lågvuxen och vintergrön perenn som härstammar från skogarna i Frankrike och Italien. Dess mörkgröna, lansettlika blad är täckta med silverfärgade fläckar, vilket skapar en texturerad marktäckare även när den inte blommar. Tidigt på våren slår klasar av trattformade blommor ut i rosa och mognar till en livlig blå färg, vilket skapar en tvåfärgad effekt på samma stjälk. Den sprider sig långsamt via krypande jordstammar och trivs i den svala, fuktiga skuggan i lundmiljöer och skuggiga trädgårdsområden.
Puya
Puya
Puya är ett släkte med cirka 200 till 225 arter av marklevande bromelior som härstammar från de kalla och torra sluttningarna i Anderna i Chile, Peru, Bolivia och Argentina. Till skillnad från de flesta bromelior växer Puya-arter rotade i marken och inte som epifyter, och de bildar styva, taggiga rosetter av silvergröna blad. Många är monokarpa: de skjuter upp en spektakulär blomställning, ibland flera meter hög, bara en gång i livet innan rosetten dör och lämnar efter sig sidoskott.
Solboll
Pycnosorus globosus
Solboll (Pycnosorus globosus) är en örtartad flerårig växt i familjen korgblommiga växter, hemmahörande i gräsmarker och tillfälliga våtmarker i sydöstra Australien (New South Wales, Queensland, South Australia, Victoria). Den kännetecknas av sina klotformade och kompakta blomhuvuden i en intensiv guldgul färg, som bärs upp av långa, styva stjälkar som kan nå 90 till 120 cm höjd ovanför ett lågt, silvergrått vintergrönt bladverk. Den är mycket uppskattad i både färska och torkade buketter och förökar sig lätt genom frösådd, särskilt efter skogsbränder i sin naturliga miljö.
Rödfibbla
Pylosella aurantiaca
Rödfibbla (Pilosella aurantiaca, syn. Hieracium aurantiacum) är en lågvuxen, flerårig ört i familjen korgblommiga växter, ursprungligen från bergsängar i centrala, östra och norra Europa. Den bildar en marknära rosett av avlånga, håriga grågröna blad och skjuter under våren och sommaren upp en eller flera håriga stjälkar med klasar av iögonfallande eldoranga till tegelröda blomkorgar. Växten sprider sig med både ovanjordiska utlöpare (stoloner) och krypande jordstammar, vilket gör att den snabbt bildar täta mattor – i Nordamerika och på flera platser utanför sitt ursprungliga område betraktas den därför som en aggressiv invasiv art som tränger undan den naturliga vegetationen på ängar och betesmarker.
Eldtorn
Pyracantha coccinea
Pyracantha coccinea (eldtorn) är en tornig, bredbladig städsegrön till halvstädsegrön buske som härstammar från Sydeuropa och Västasien. Den uppskattas för sina täta klasar av små vita blommor under senvåren och sin rikliga mängd av lysande orangeröda bär som sitter kvar under vintern och utgör viktig föda för fåglar. Växten bildar täta, ogenomträngliga snår tack vare sina vassa törnen, vilket gör den till en utmärkt häckväxt eller skyddsplantering.
Eldvin
Pyrostegia venusta
Pyrostegia venusta, allmänt känd som eldvin eller orange trumpetvin, är en spektakulär brasiliansk klätterväxt berömd för sina kaskadflöden av livfulla orangefärgade rörformiga blommor under vinter och höst. Som medlem av familjen Bignoniaceae är den en av de mest ornamentala klängerväxterna i tropiska och subtropiska trädgårdar.
Callerypäron
Pyrus calleryana
Pyrus calleryana, känd som callerypäron, är ett lövfällande träd som är ursprungligt från Kina och Vietnam. Det är känt för sin täta blomning av vita blommor i tidig vår och sina glänsande gröna blad som antar strålande nyanser av rött, orange och lila på hösten. Trots att det är populärt i trädgårdslandskapet tack vare sin snabba tillväxt och symmetriska form betraktas det i allt högre grad som en invasiv art i många regioner, eftersom det snabbt sprider sig och konkurrerar ut inhemsk flora. Blommorna är också kända för att ha en distinkt, ofta skarp doft.
Vitek
Quercus alba
Quercus alba, allmänt känd som vitek, är ett stort lövfällande träd som hör hemma i östra Nordamerika. Det är uppskattat för sin rundade krona, robusta ljusgrå bark och flikiga blad som blir djupt vinröda på hösten. Det kan leva i århundraden och når slutligen höjder på 24–30 meter, vilket gör det till en nyckelart i lövskogar och ett populärt skuggträd för stora landskap.
Scharlakansek
Quercus coccinea
Scharlakanseken är ett majestätiskt lövfällande träd med ursprung i östra USA, känt för sitt spektakulära scharlakansröda höstlövverk. Det tillhör familjen Fagaceae och kan bli upp till 24 meter högt med en bred, rundad krona. Det trivs i sur, sandig och väldrainerad jord och blir mycket torktåligt när det väl etablerats.
Sydlig röd ek
Quercus falcata
Sydlig röd ek är ett stort och ståtligt lövfällande träd med ursprung i syd��stra USA. Det kännetecknas av sina karakteristiska blad, som ofta har en lång och smal avslutande flik, samt sin mörka och fårade bark. Det är en viktig art för de lokala ekosystemen och erbjuder livsmiljö och föda åt ett stort antal vilda djur.
Steneck
Quercus ilex
Steneken (Quercus ilex) är ett vintergrönt medelhavsträd med en tät och rundad krona, läderartade blad som är glänsande mörkgröna på ovansidan och gråaktiga på undersidan. Den är extremt tålig mot torka och värme och är en av de mest emblematiska arterna i det iberiska dehesa-landskapet, där den lever i samspel med boskap och producerar högt värderade ekollon.
Ek
Quercus robur
Eken (Quercus robur) är ett stort lövfällande träd som är inhemskt i Europa och delar av västra Asien, tillhörande familjen Fagaceae. Den kan överstiga 30 meter i både höjd och bredd, med en bred, rundad krona, en kraftig stam och djupt fårad bark. Dess vanliga namn kommer från de långa stjälkarna (pedunklarna) som bär dess ekollon, en egenskap som skiljer den från nära släktingar som bergek (Quercus petraea). Det är ett extremt långlivat träd, kapabelt att leva i flera århundraden, och spelar en avgörande ekologisk roll genom att stödja hundratals arter av insekter, svampar och lavar.
Såpträd
Quillaja saponaria
Såpträdet (Quillaja saponaria) är ett städsegrönt träd hemmahörande i centrala Chile, med en rundad krona och glänsande grönt bladverk som kan nå en höjd på 15 till 20 meter. Dess blad är strödda, läderartade med nästan helbräddad kant, och under våren och sommaren producerar det stjärnformade grönvita blommor som är mycket populära bland bin. Det växer i torra klimat och magra jordar, tål frost ner till cirka -12 °C och är mycket torktåligt. Dess bark är rik på saponiner, som har använts i århundraden som naturligt tvättmedel och idag används i kosmetika, drycker och som adjuvans i vacciner.
Vitt indigobär
Randia aculeata
En taggig och städsegrön buske eller litet träd i familjen måreväxter (Rubiaceae), hemmahörande i torra kustskogar, tallskogar och klippiga områden i Karibien, Centralamerika och södra Florida, samt i Colombia och Venezuela. Den har nästan horisontella, taggiga grenar, ett glänsande och tätt bladverk, doftande vita blommor som främst slår ut under vår och sommar, samt runda vita frukter med blåaktigt fruktkött som traditionellt används som färgämne. Den är extremt tålig mot torka, vind och saltstänk, vilket gör den populär i kustnära landskapsarkitektur.
Sardinranunkel
Ranunculus sardous
Sardinranunkel (Ranunculus sardous) är en ettårig vinterört i familjen ranunkelväxter, hemmahörande i Europa, Nordafrika och Kanarieöarna. Den kännetecknas av tätt håriga stjälkar och blad samt glänsande, guldgula blommor med fem kronblad som blommar från tidig vår till sommar. Den är vanlig på fuktiga fält, betesmarker och störd mark, och betraktas som ett ogräs i många regioner utanför sitt naturliga utbredningsområde.
Rädisa
Raphanus sativus
Raphanus sativus, allmänt känd som rädisa, är ett snabbväxande ettårigt eller tvåårigt grönsaksväxt inom familjen Brassicaceae. Ursprungligen från Asien har den odlats i över 2 000 år runt om i världen för sina krispiga, ätliga rötter. Växten bildar en rosett av parbladiga blad och producerar vita till lila fyrbladiga blommor. Sorterna varierar från små runda röda typer till långa vita daikonrädisor. Det är en svalsesonggröda som är mycket omtyckt av trädgårdsodlare för sin snabba skörd och enkelhet att odla.
Kronrebutia
Rebutia canigueralii
Rebutia canigueralii är en liten klotformad kaktus som härstammar från bergsregionerna i Bolivia, där den växer bland klippor och stenig jord på hög höjd. Den bildar kompakta grupper av sfäriska stammar som sällan blir högre än 10 cm, täckta av fina, vitaktiga radiära taggar. Under våren producerar den talrika iögonfallande blommor i nyanser av orange, rosa eller rött med en kontrasterande mitt, som öppnar sig runt stammens bas. Det är en långsamväxande art som är mycket uppskattad av samlare tack vare sin lilla storlek, rikliga blomning och tåliga karaktär.
Röd kronkaktus
Rebutia minuscula
Rebutia minuscula, allmänt känd som röd kronkaktus, är en liten klotformad kaktus som är inhemsk i de bergiga regionerna i Argentina. Trots att den bara når 8 cm i höjd producerar den en imponerande blomning av röda, rosa och orangefärgade trattformade blommor från plantans bas varje vår och sommar. Den betraktas allmänt som en av de lättaste kaktusarna att odla och få att blomma inomhus.
Vitreseda
Reseda alba
Reseda alba, allmänt känd som vitreseda, är en ettårig eller kortlivad perenn ört i familjen resedaväxter (Resedaceae), hemmahörande i Medelhavsområdet, västra Asien och Nordafrika. Den blir upp till en meter hög, med djupt flikiga, smala blad och täta, krusiga ax av små vita blommor som blommar från sommar till höst. Även om den är mindre doftande än sin släkting luktreseda (Reseda odorata), är den uppskattad för sitt luftiga, upprättväxande växtsätt, långa blomningssäsong och sin dragningskraft på pollinatörer i både torparträdgårdar och ängsplanteringar.
Parkslide
Reynoutria
Reynoutria är ett släkte av stora, kraftiga, lövfällande fleråriga örter i familjen slideväxter (Polygonaceae), hemmahörande i Östasien (Japan, Kina, Korea, Taiwan). Släktet är mest känt för Reynoutria japonica (parkslide), en av världens mest aggressiva invasiva växter. Växterna producerar kraftiga, bambuliknande ihåliga stjälkar som kan nå 2–4 meter i höjd, breda hjärtformade blad och täta klasar av små gräddvita blommor under senvåren och hösten. Rhizomer (jordstammar) är utomordentligt ihärdiga, överlever temperaturer ner till -35°C och kan tränga igenom betongfundament, väggar och dräneringssystem. I sitt ursprungliga utbredningsområde värderas släktet medicinskt — särskilt som Hu Zhang (tigerkäpp) inom traditionell kinesisk medicin — och unga skott äts som grönsak.
Japanskt Pilört
Reynoutria japonica
Reynoutria japonica, allmänt känd som japanskt pilört, är en kraftigt invasiv flerårig örtartad växt med ursprung i Östasien. Klassad som en av världens värsta invasiva arter av IUCN bildar den täta bestånd som når upp till 3 meters höjd och tränger undan inhemsk vegetation samt orsakar betydande strukturskador på byggnader, vägar och dräneringssystem genom sitt aggressiva rhizomnätverk.
Jätteslide
Reynoutria sachalinensis
Jätteslide (Reynoutria sachalinensis) är en av världens mest aggressiva invasiva växter, ursprungligen från ön Sachalin, Japan och östra Asien. Den producerar höga, ihåliga stjälkar som kan överstiga 4 meter i höjd, med enorma hjärtformade blad upp till 40 cm breda. Under sensommaren bär den täta klasar av små gräddvita blommor som lockar till sig pollinatörer. Den introducerades till Europa och Nordamerika under 1800-talet som prydnads- och foderväxt, men har sedan dess spridit sig från odlingar och koloniserat flodstränder, vägrenar, ödetomter och störda livsmiljöer i massiv skala. Dess rhizomsystem tränger djupt ner i marken och kan regenerera från fragment så små som 1 cm, vilket gör utrotning extremt svårt. Den konkurrerar ut inhemsk vegetation genom att skugga marken och frigöra allelopatiska föreningar som hämmar andra växter. Listad bland de 100 värsta invasiva arterna globalt, utgör den allvarliga risker för biologisk mångfald, infrastruktur och vattendrag.
Getapel
Rhamnus
Rhamnus är ett släkte med cirka 100 arter av buskar och små träd, både lövfällande och städsegröna, som tillhör familjen brakvedsväxter (Rhamnaceae). De är populärt kända som getaplar eller vägtorn. Släktet är inhemskt i tempererade regioner på norra halvklotet, inklusive Europa, Nordafrika, tempererade delar av Asien och Nordamerika. Det omfattar härdiga lövfällande arter som vanlig getapel (R. cathartica) och brakved (R. frangula), samt städsegröna arter från Medelhavet och den amerikanska västkusten, såsom R. alaternus och R. croceus. Blommorna är små, gröngula och oansenliga och dyker upp på våren, följda av små bärliknande stenfrukter i svart eller rött som är mycket eftertraktade av fåglar. Flera grenar har taggiga spetsar, vilket förklarar det svenska namnet, och växten används ofta i häckar och buskage, även om vissa arter, särskilt R. cathartica, betraktas som invasiva utanför sitt ursprungliga utbredningsområde. Detta faktablad sammanställer data på släktnivå; enskilda arter som R. cathartica har egna blad i databasen.
Mini Monstera
Rhaphidophora tetrasperma
Rhaphidophora tetrasperma, populärt känd som Mini Monstera, är en tropisk klätterväxt med ursprung i Sydostasien. Även om dess fenestrerade blad liknar dem hos Monstera deliciosa, tillhör den ett eget släkte. Det är en extremt snabbväxande växt som använder luftrötter för att klättra upp i träd eller längs stöd, vilket gör den till ett populärt val för inredning tack vare sin skulpturala estetik och mer kompakta storlek jämfört med sin berömda 'kusin'.
Vad är Enkla växter?
Enkla växter är idealiska för nybörjare eller personer med lite tid för skötsel. Dessa arter tolererar vattningsfel, ljusvariationer och kräver inte konstant uppmärksamhet. Perfekta för dem som just har börjat med växter.
Tips för att odla Enkla växter
För att lyckas med enkla växter: less is more. Undvik övervattning, välj en plats med lämpligt ljus och låt jorden torka ut mellan vattningarna. De flesta av dessa växter föredrar att bli 'glömda' då och då.